Biografi

En snabbguide till Owe Thörnqvists makalösa karriär:

Owe Thörnqvist föddes på Sysslomansgatan 38 i Uppsala 1929 och redan som liten palt underhöll han familjen och dess vänner med sång och dans. Under tonåren ägnade han sig åt boxning och att spela i dansorkestrar.

Som boxare blev han uppländsk junior- och distriktsmästare. Som underhållare en svensk legend.

I början av 50-talet drog Owe till sjöss för att få se världen. Under sina resor kom han att
inspireras av exotiska rytmer från bland annat Västindien och Havanna, träffa jazzens
legender i New York och ladda bagaget med rhythm & blues, country, gospel och rockabilly.

Väl tillbaka på land 1952 turnerade Owe i Tyskland och spelade Hank Williams-låtar på de
amerikanska militäranläggningarna. Då passade han också på att byta till sig amerikanska
jazz- och bluesskivor.

Owe kombinerade inspirationen han fått från jazzen, rockʼnʼrollen och de karibiska rytmerna
med sina arbetarklassberättelser från Uppsala med omnejd, och knixiga ordlekar. Resultatet hör vi i flera av hans numera klassiska låtar, såsom ”Varm korv boogie”, ”Dagny”, ”Rumba i Engelska parken” och ”Loppan”.

1953 gjorde Owe sin svenska scendebut i revyn ”Bada med oss” på Slottskällans teater i
Uppsala. Han skrev också text och musik till föreställningen och två av hans klassiker såg
därmed dagens ljus; ”Anders och Brita” och ”Rumba i engelska parken”.

Två år senare fick Owe kontrakt med Metronome och debuterade som skivartist med ”Rumba i engelska parken” och ”Josefsson”. Samma år släppte Owe även den hårt svängande ”Diverse julboogie”, som räknas som Sveriges första rocklåt. Owe gjorde med andra ord rock i Sverige innan ens Bill Haley och Elvis hade slagit igenom i USA.

Visste du om att det du gjorde var helt nytt?
– Javars, en viss trendblazerkänsla kan jag nog ha haft ibland, säger Owe. Den där kreativa kittlingen av att vilja överraska sin publik med sprillans nyknixiga kombinationer av ord och toner, rytmer och harmoniföljder. Låtskrivarjobbet har för mig alltid varit något av en visuell konstart. Som att måla och rita gubbar som man sätter i rörelse med hjälp av lämplig text och musik. Lite fattigmans Fellini, brukade jag säga. Jag regisserade en
hemmabio innanför det egna pannbenet. När ”filmen” var klar spelades den in på skiva i hopp att publiken skulle få en liknande audiovisuell upplevelse vid grammofonen hemma i spisarhörnan. Hokus pokus filiokus: Feelgood storytelling.

Efter skivdebuten för 55 år sedan det blivit otaliga singlar och skivor. Sammanlagt har Owe
gett ut över 300 låtar, men troligtvis har han skrivit en bra bit över det dubbla. Bland hans
mest kända och älskade alster finns ”Dagny”, ”Varm korv boogie”, ”Ett litet rött paket”, ”Gun
från Dragarbrunn”, ”Loppan”, ”Rotmosrock”, ”Titta, Titta”, ”Svartbäckens ros”, ”Albin och Pia”,
”Alptoppens ros”, ”Anna Kaffepanna”, ”The Long Cool Song” och ”Näcken”.

Vilka av dina låtar skulle du säga är mest populär?
– I kategorin publikfavoriter i min repertoar kan det variera vilken breddgrad man råkar
befinna sig på. I skåneland vinner sotarmästaren Hjalmar Bergström från Skanör och
Falsterbo, ska ni tro… över den något jazzigare kollegan Torsten på Skorsten. I Glada Hudik
är Tivolivisa en favorit (…då fick jag mig en örfil, så det small i hela Hudiksvall, fallera!),
berättar Owe. Annars är det väl mina tidiga sk klassiker som ligger i topp: Dagny, Varm Korv
Boogie, Svartbäckens Ros, Titta-Titta, Josefsson, Loppan och Rumba i engelska Parken, för
att nämna några.

I slutet av 50-talet turnerade Owe med Ingo. Hur kom det sig?
– Ingemar Johansson var en polare sen tidigt 50-tal, berättar Owe. Han brukade ta en sväng till Uppsala för att kolla mina revyer, speciellt min ”chorusline”, dvs tonårsflickorna i baletten. Vi snackade lite boxning ibland. Jag hade gått ett 30-tal amatörmatcher, men varit i USA och kollat stora mästare live, bl a Sugar Ray Robinson i Madison Square Garden.

Den göbben va vass, tyckte Ingemar. 1958 blev jag inbjuden till Ullevi av Edwin Ahlqvist för att se Ingemar mot Eddie Machen. Under ett träningspass dagarna innan matchen hade en av Ingemars sparringparners fått förhinder så Edwin bad mig hoppa in, vilket jag gjorde.

I publiken satt nöjesarrangören Ragnar Wetter, som kom på idén att ordna en turné för mig tillsammans med Ingemar och dennes bror Rolf. Där sjöng jag mina glada visor och gjorde några uppvisningsronder mot bröderna. Stor succé i parkerna och stärkt självförtroende hos Ingemar. Efter knock-outvinst mot Machen och hårdträningen mot mig gick han ju och blev världsmästare året efter. Grattis!

1961 skrev Owe jazzballaden ”När min vän” som bidrag till Melodifestivalen. Den framfördes
av Monica Zetterlund:

1962 skrev Owe en Knäppupprevy tillsammans Hasse&Tage och sedan följde många år på
scener runt om i Sverige.

– Under sejouren på Idéonteatern och efterföljande tälturné 1963 träffade jag Lill Lindfors och skrev sedan krogshowen Adam och Eva, för henne och mig 1964. Det blev en stor succé
som gick ut i folkparker sommaren 1965. Till hösten skrev jag en ny show för oss till Berns
salonger. Efter en musikalroll på Stockholms Stadsteater som polismästare Brown i Brechts
Tolvskillingsopera skrev jag och satte upp en rad produktioner för krog- och teaterscener med olika partners, som Eva Rydberg, Anna Sundqvist, Lena Hansson, Beatrice Järås m fl, berättar Owe.

På 70-talet flyttade Owe utomlands på doktorns inrådan om ett liv i mildare klimat på grund av kronisk bronkit. Sedan dess bor han växelvis i Spanien, Florida och Sverige.

Genom åren har Owe fått en rad utmärkelser, däribland Evert Taube-stipendiet, Uppsala
Kommuns förtjänstmedalj, H.M. Konungens medalj i 8:e storleken och Cornelis Vreeswijk-
stipendiet. Uppsala har dessutom låtit resa en staty av Owe i naturlig storlek.

Visste du det här om Owe Thörnqvist?
• Förutom talang för boxning och musik så är Owe även duktig på att teckna. Under skolåren
ritade han karikatyrteckningar som sägs ha retat gallfeber på flera välkända Uppsala-profiler. När Owe ritade av sin mattelärare ”Bomben” i skoltidningen ledde det till sänkt betyg.

• Klassikern ”Varm korv boogie” var från början en protestsång mot förbudet att sälja korv från låda på magen

• Owe var en av Sveriges första ståuppare. Redan tidigt i sin karriär började han blanda sina
musikaliska nummer med drastiska och utmanande vitsar, som han sett Lenny Bruce göra i
USA.

• När Owes släppte sin låt ”Wilma” höll han på att bli stämd av amerikanska Hanna-Barbera
för varumärkesintrång. Det var nämligen de som ägde rättigheterna till The Flintstones. Men
det hela löste sig när Owe lyckades övertyga bolaget om att Wilma var ett vanligt flicknamn i Sverige och att det fanns ett svenskt stridsrop som löd ”Yabadabadoo”. I stället för stämning köpte Hanna-Barbera rättigheterna till låten och skrev ett helt avsnitt kring den: ”Cousin Owe goes to Bedrock”.

• Owe har skrivit låtar till och medverkat i flera reklamfilmer